Att vara ställföreträdare innebär att man som god man, förvaltare eller förmyndare företräder en person som av olika anledningar inte klarar av att hantera sin ekonomi eller att hålla kontakt med olika samhällsfunktioner. Ställföreträdarskapet är ett frivilliguppdrag och det bygger på att det finns intresserade medborgare.

Överförmyndarnämnden har tillsyn över ställföreträdare, anmäler behov av ställföreträdare samt förordnar och tillsätter vissa av dem. Överförmyndarnämnden utövar också tillsyn över förmyndares förvaltning av barns egendom. Det kan innebära att föräldrar till barn som har förmögenhet måste ansöka om överförmyndarnämndens samtycke för att vidta någon åtgärd när det gäller barnets egendom.

Överförmyndarenhetens utredningssekreterare granskar varje år omkring 1 400 redovisningshandlingar som har lämnats in av ställföreträdarna. Den totala förmögenheten hos huvudmännen, det vill säga de som har ställföreträdarskap, är mer än en kvarts miljard kronor. Tillsynen går ut på att se till att egendomen förvaltas på bästa sätt och att den kommer till nytta och glädje för huvudmannen. Tillsynen ska också förhindra att huvudmannen drabbas av ställföreträdares olagliga eller olämpliga transaktioner.

En viktig uppgift för överförmyndarenheten är att rekrytera nya ställföreträdare till frivilliguppdrag. Det finns två olika riktningar i samhällsutvecklingen som till viss del motverkar varandra. Många människor vill frivilligt hjälpa en annan utsatt person men det är vanligt att man inte vill göra det under ordnade former och längre tid. De uppdrag som överförmyndarnämnden rekryterar till är lagreglerade och uppdragen är inte tidsbegränsade. Man kan begära att bli entledigad om man är god man eller förvaltare, men förutsättningen för att man ska få avsluta sitt uppdrag är att överförmyndarnämnden har lyckats hitta en annan lämplig ställföreträdare.

För att i större utsträckning locka yngre personer att bli ställföreträdare skulle arbetssättet behöva få bättre digitalt stöd. Den yngre generationen förväntar sig att överförmyndarenheten använder sig av utvecklade e-tjänster och webbaserade gränssnitt. De förväntar sig också att få tillgång till information omedelbart. Det skulle även innebära att överförmyndarenhetens arbete skulle effektiviseras.

Ökningen av den psykiska ohälsan i samhället är den faktor som är tydligast när det gäller nya ärenden. Tendenser är att fler unga som blir föremål för utredning om behov av ställföreträdare har en psykisk problematik som ofta kombineras med drogmissbruk och/eller kriminalitet. Det kan vara svårt att hitta en lämplig person som kan tänka sig att åta sig ett sådant ärende och det gör att utredningarna tar längre tid.

Svårigheten att rekrytera ställföreträdare gör att det pågår en diskussion på nationell nivå om att professionalisera vissa uppdrag. Det gäller särskilt sådana uppdrag som kan innebära att huvudmannen kan anses vara farlig för sin omgivning. Så länge som lagstiftningen är oförändrad handlar det om att ställföreträdarskapet bygger på frivilliginsatser. Det behövs en mer professionell rekryteringsorganisation för att hantera frågan.

Förändringar i lagstiftning

Överförmyndarnämndens uppdrag regleras av föräldrabalkens regler. Fler instanser, bland annat Sveriges Kommuner och Landsting, har påtalat att det behövs förändringar i föräldrabalken, särskilt när det gäller lagstiftningen kring överförmyndarens tillsyn.

Från halvårsskiftet 2017 finns en lag om framtidsfullmakt. Det innebär att enskilda personer kan teckna fullmakt åt någon annan som träder i kraft när personen inte längre ta hand om sina angelägenheter på grund av sjukdom eller liknande. På längre sikt kan framtidsfullmakterna göra att färre äldre personer kommer att behöva god man. Men i viss mån handlar det om att lagen skapar en rättslig ram för sådant som många anhöriga ändå har gjort.

Det är också på gång förändringar i lagen om god man för ensamkommande barn.